Dåliga hundmänniskor…

…verkar de som är intresserade av utställning vara om man ska tro vissa hemsidor och bloggar. Om man har en bruksras eller en sk arbetande ras så får man inte vara intresserad av att ställa ut sina hundar. För då ska man inte ha en ”aktiv” ras. För visst är det så att utställningshundar lever hela sina liv instängda i burar och inte får leva bra hundliv. Eller?

De som tävlar lydnad, bruks eller agility däremot, de är minsann bra hundmänniskor som ser till att deras hundar får utlopp för sina naturliga instinkter och energi. Är det så? Eller?

För det är i alla fall nästan alltid denna kategori hundfolk som ser ned på dem som sysslar med utställning. Jag kan inte minnas att jag hört någon utställningsmänniska ondgöra sig över att bruks/lydnadsfolket fördärvar raser. Jag menar, när hörde ni någon beklaga sig över att en snygg hund är ute och tävlar lydnad? Varför är det ”finare” att vara en sk bruks/lydnads/agility-människa än utställningsintresserad?

Skaffa er inte en bruks/arbetande hund om ni inte tänker arbeta med den. Den tanken är väl god, men vad är det som säger att de som ställer ut sina hundar är mindre aktiva med sina hundar än de som tävlar lydnad, agility etc? Det är ju inte så att det anordnas utställningar 7 dagar i veckan 52 veckor om året. Det är ju inte heller så att man kan låta en hund ligga på sofflocket året runt och bara damma av den när den ska in i utställningsringen. Om man ska kunna presentera en hund i en utställningsring kräver det att den är i god kondition både fysiskt och mentalt och det kräver att man lägger ner tid och arbete på den.

Vad är det som säger att den utställningsintresserade hundägaren inte tränar lydnad, spår eller te x agility med sin hund? Det är inte alla som är intresserade av att tävla med sina hundar. Själv har jag inte nerver till det. Det är illa nog med hur nervös jag är när jag ska in i en utställningsring, men tävla te x lydnad, det pallar jag inte. Däremot gillar jag att lägga spår till mina hundar, jag tycker det är kul att träna lydnad med dem och det har hänt att jag satt min fot på en agilitybana men tävla, nej tack.

Jag har aldrig förstått varför det alltid ska vara antingen det ena eller det andra. Ska det vara så himla svårt att få fram hundar som både är arbetsdugliga OCH välbyggda? För om man ska kunna arbeta med sin hund så kräver det faktiskt att den är välbyggd, annars håller den inte. Lite lustigt tycker jag också att det är när vissa kennlar slår sig för bröstet och tycker att de har sk arbetande linjer, men tittar man i stamtavlan så är det bara utställningshundar där.

Sen har vi ju också de som på hemsidor och bloggar talar om hur mycket de jobbar med sina hundar, och ganska nedlåtande talar om utställningar och utställare, men ändå dyker de själva upp på de flesta utställningar inom rimligt avstånd från hemmet. Är det så fult att tycka att det är kul med utställning.

På någon sida läste jag om de stackars utställningshundarna som pga att deras ägare var så titelgalna håglösa släpades runt på utställning helg efter helg. För det första är det nog svårt att vinna en massa titlar med håglösa hundar och för det andra står i alla fall mina hundar och skriker när jag packar bilen för att ge mig iväg på utställning, de tycker att det är kul. I sanningens namn så tillbringar ju en agility hund lika mycket tid i buren under en tävlingsdag i agility som en utställningshund gör en utställningsdag, eller?

Det kräver mycket av en hund mentalt om man ska kunna konkurrera på hög nivå i te x IPO eller de svårare bruksklasserna, men i sanningens namn så säger väl de flesta fina resultat mer om hur duktig föraren är på att träna hund än det säger om hunden själv, eller? Vissa hundägare verkar kunna köpa sig en valp nästan var som helst och ändå köra upp den högt i klasserna, det spelar ingen roll var den kommer ifrån för de är duktiga på att träna och föra fram sin hund.

Många sk utställningskennlar lägger ner stor möda på att röntga, ögonlysa, MH-beskriva, Mentaltesta mm sina hundar. Allt detta är lika viktigt som att synas i resultatlistor på bruks- och lydnadsprov. Så varför är det ena ”finare” än det andra? Är inte det viktigaste att hundarna lever ett gott liv? Att de får motion och får använda huvudet då och då?

Jag tror inte att hunden tycker att den har ett bättre liv för att den får tävla lydnad lite då och då. Den är nog lika lycklig om den får lära sig att hämta morgontofflorna eller bära tidningen från brevlådan. Det är väl inte ATT man tävlar som är det viktiga, det viktiga måste väl, i alla fall för hundens del, vara att man gör något tillsammans med sin hund. Jag är övertygad om att våra hundar ger högaktningsfullt fan i om de få rosetter, pokaler eller titlar. Så länge de får göra något tillsammans med sin ägare och knapra på en och annan Frolic är de nog ganska lyckliga, eller vad tror ni?

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Dåliga hundmänniskor…

  1. Annette skriver:

    Helt rätt Anna! Håller fullständigt med dig, sitter i samma båt……jag aktiverar mina hundar i utställningsringar, lägger spår,uppletande,cyklar,promenerar på olika platser har dom nästan alltid med oss när vi åker bort några dagar ,dom får följa med på travtävlingar etc……….men tävlar inte i varken lydnad eller bruks pga av ”nerver” men jag tycker mina hundar har ett bra och socialt liv och få vara med på det mesta och dom verkar må bra och det är viktigast!!!!

  2. Lotta skriver:

    Håller med dig, det viktigaste av allt är att man gör något tillsammans med sin hund och det behöver inte vara på tävlingsnivå. Utställning är ju ett supertillfälle att vara bland hundar och människor och få mycket miljöträning och de tycker oftast att det är superkul eftersom de får vara med matte :) Själv tycker jag man kan kombinera allt som gör att man har kul tillsammans med sin hund oavsett på vilket sätt. Själv tränar jag och Yoome lydnad,spår,vallning, utställning och framförallt har vi kul tillsammans och det ena utesluter inte det andra utan tvärtom. För mig har det däremot varit en morot att sätta upp mål att tävla lydnad till hösten. MH testen tycker jag är viktiga eftersom man kanske inte alltid vet vad man håller i kopplet. Hundarna reagerar ofta på ett sätt som inte föraren är beredd på och man ser mycket av deras egenskaper i beskrivningen. Lotta och Yoomee

  3. Marie skriver:

    Bra skrivet.Tycker det är ofta så att man får försvara sig för att man faktiskt tycker att det är kul att ställa sina hundar då och då.
    Jag som också tränar och har en hund som tävlar Agility kan säga att i en del kretsar så står det lågt i kurs.Vi leker uppenbarligen mest med hundarna och att köra Agility är inte så svårt :(
    Vore så skönt om vi alla kunde respektera varandras intressen.
    Jag kommer iallafall köra på med lite av varje sak :)
    Ha det bra/ Marie och alla hundarna

  4. Lars Nyremo skriver:

    Huvudet på spiken måste man säga!
    Lagom av allt är nog det bästa både för hund och ägare.

  5. Gun Forsell skriver:

    Tack Anna!
    för de kloka orden!

  6. Eva skriver:

    Håller fullständigt med dej! Är sååå trött på dessa ”bruksmänniskor” som tror dom äger skogen och kan allt och har den bästa rasen m.m.
    Det viktiga är inte att vara bäst, det är att ha roligt tillsammans med sina hundar och hundkompisar. När vi far iväg med hundsläpet är alla hundar överlyckliga att få följa med, sen vad vi gör spelar ingen roll, dom är tillsammans med sin flock och det är det en hund strävar efter. Lite mer vänlighet ute bland hundfolket hade inte skadat. :-)

  7. Ditte skriver:

    Har tænkt lidt og måtte lige kommentere lidt – selvom jeg egentlig havde besluttet mig for at lade være…
    Jeg er fuldstændig enig – det er IKKE ok at nedgøre fordi man udstiller, som du skriver så kræver det en del af både hund og fører – og frem for alt så får man jo mange gode timer og god socialisering og træning af sin hund! og jeg tror såmænd man er mere sammen med sin hund på en udstilling end på en træningsdag hvor hunden rent faktisk også opholder sig en hel del i bilen.. Så ingen yderligere kommentarer på dette…

    Men jeg er nødt til at ”pippe” lidt.. Et langt stykke ad vejen må jeg give dig fuldstændig ret i, at de hunde der opnår gode resultater og når et stykke vej inden for brugssporten (uanset hvilken) så kræver det en hundefører der også har egenskaberne til at få udnyttet hundens fulde ressourcer!
    MEN når det er sagt, så er der altså også nogle hunde som bare ikke dur! Vi ser – desværre for ofte hvis du spørger mig – Bouviers som er mere eller mindre driftsforladte og derfor af samme årsag ikke kan nå særligt langt uanset de har en hamrende dygtig hundefører…
    En udvikling som jeg håber der vil blive taget alvorligt rundt omkring og nej, det handler ikke om de rene brugslinier vs udstillingslinierne. Vi har mange bouviers fra udstillingslinier som kører højt i drift – og vi ser også brugslinier der kører knap så højt.
    Men der er ingen tvivl om at jo mindre man foretrækker disse egenskaber så forsvinder det jo også over årene…
    Så alle bør holde dette for øje – også med tanke på dit seneste indlæg om Bouvier som sofahund – må gud forbyde at den ender som sådan i fremtiden!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>