Frieser


Reginas mormor Hilde i par med sin dotter Reinou

Jag har precis realiserat en gammal dröm.

Jag har under snart 20 år varit en flitig besökare av Holland.
Varje år när vi har kört ner till den Holländska Bouvierspecialen har vi passerat genom Friesland och njutit av åsynen av de fantastiskt vackra Holländska Frieserhästarna som då är utstäppta på sommarbete med sina föl. Och varje gång jag har fått syn på en Friesare har jag sagt att ”en dag ska ha ha en sådan”.

Och nu har drömmen blivit verklighet!

Efter att inte har haft häst på över 20 år så har jag köpt mig en Friesare.

Hon heter Regina och stammar från Stostam 12.

Stammodern heter Anna och föddes 1906! Det måste vara ödet….Klicka här för att komma till Petras sida,www.friesenlovecoach.ch/stamm_12.htm där du kan läsa allt om hästarna bakom Regina.

 


Wierd 409
Reginas halvbror står för avel hos Groot Archem i Holland.

Frieserhästen är en av Europas äldsta raser. Redan under Romartiden finns beskrivningar av hästar som påminner mycket om Frieserhästar. William Erövraren red hästar som måste ha varit Frieserhingstar vid slaget om Hastings år 1066!

Den första gången namnet Frieserhäst finns nedskrivet är 1544. Under 1600-talet kunde man finna Frieserhingstar tillsammans med Spanska raser vid riskolor där man red dressyr i den högre skolan. Rasen blev populär hos de mer välbärgade som framförallt använde den som körhäst.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet upplevde rasen en svår tid. Friesaren konkurrerades nästan helt ut av tyngre hästraser. Mycket tungt arbete behövdes utföras på gårdarna med hjälp av hästen och då fanns det inte mycket adelsmannens häst med talang för dressyr i den högre skoland kunde sätta emot och fler och fler bönder bytte ut Frieserhästen mot hästar av tyngre modell, mer lämpade för lantbruksarbete, dettar betydde nästan slutet för Frieserhästen.

Det var p g a detta faktum som en grupp männinskor träffades den 1 maj 1879 på en krog i den Friesiska staden Roordahuizum och grundade ”hetFriesch Paarden-Stamboek” detta blev grunden till den första stamboken i Holland. Trots att grundandet av stamboken uppenbarligen stimulerade avelsarbetet så var trycket fortfarande hårt från de allt mer populära tyngre hästtyperna. År 1913 fanns det bara 3 äldre stambokshingstar kvar och det verkade som om slutet kommit för denna urgamla hästras. Vid denna tid gick ca 100 personer ihop i en falang till het Friesch Paarden-Stamoek och genom noggrannt avelsutval av de återstående renrasiga fölen lyckades man åter blåsa liv i aveln, Frieserhästen hade än en gång räddats till eftervärlden.