Perro de Agua Español

Perro de Agua Español är en urgammal spansk hundras som under århundraden används av de spanska fåraherdarna. Den användes också av de spanska fiskarna för att hämta upp nät, bojar och fisk som hade lossnat från näten och de dök i vattnet för att hämta upp bojar som de sedan simmade in med till kajen.

Det är en fantastisk upplevelse att se är Perron på detta vis även idag glatt dyker i vattnet och hämtar saker på botten. Deras stora passion att hämta och bära gör den till en utmärkt apportör och idag används den av, speciellt den spanska poliskåren, för narkotikasök och för att spåra upp sprängämnen. Den har också visat sig vara en utmärkt räddningshund.

En Perro är mycket trogen sin familj och den utvecklar en stor kärlek och lojalitet mot den, men utser gärna en person i hushållet som sin favorit. Perron ska vara en aktiv och alert hund som mer än något annat vill vara sin ägare till lags. Den tränas bäst med positiv förstärkning och trivs inte med hårda ord och ”nypor”.

Vår ”Korv” kom till oss mycket av en slump. Jag hade sett foton på svarta Perros och tyckte att de påminde mig om en Bouvier i miniformat. Så var ju intresset väckt. Jag började söka efter information om rasen och ju mer jag läste ju mer intresserad blev jag. När jag sedan upptäckte att mannen som det stod skrivet om på alla Perrosidor runt om i världen, Antonio Garzia, kennel de Ubrique, fortfarande var aktiv med rasen ringde jag honom.

På en utställning i Malaga 1980 såg Antonio Garzia en dam som visade en hund som hon kallade ”Andalusisk hund”, Antonio berättade då för 2 av domarna på utställningen att sådana hundar hade han sett i mängder i området runt Ubrique och hans familj hade haft sådana hundar så länge han kunde minnas, den ena domaren mr Santiago Montesinos kunde också minnas att han sett dessa hundar i sin barndom. Antonio frågade mr Montesinos och mr Salamanca om de ville hjälpa honom att få rasen erkänd.

Det första de gjorde var att resa runt i området runt Ubrique och fotografera så många hundar de kunde, de skrev åtskilliga brev till den spanska kennelklubben men fick igen respons.

Sommaren 1983 hade Antonio Garzia ett möte med det spanska Jordbruksverket, med sig hade han en mängd foton och filmer samt den första standarden för rasen som han skrivit. Standarden skrevs ursprungligen för 2 storleksvarianter men det accepterades inte utan man lade helt enkelt in en större storleksskilland och det blev en ras. Standarden baserades på en hund vid namn Lucky. Samma år på Världsutställningen i Madrid visades 2 hundar, en tik och en hane.

1985 visades 47 Perros på den internationella utställningen i Madrid. Detta var första gången de visades med resultat som registrerades. Eftersom några av hundarna hade fel som att de var albino eller hade felaktiga bett registrerades 40 av hundarna. Rasen erkändes av den spanska Kennelklubben och 1999 erkändes den fullt ut av FCI o i Sverige förvaltas den av Svenska Perroklubben. Perroklubbens infoblad om rasen hittar du här.

Jag ringde alltså till Antonio, presenterade mig, och efter ett långt och mycket intressant samtal erbjöd han mig en valp, han hade behållit 2 systrar och om jag ville så kunde jag få köpa den ena. Sagt och gjort, jag satte mig på ett plan och flög till Spanien. Inte riktigt så exotiskt som det låter eftersom min bror är gift med en spanjorska och bor i just Malaga som ligger 2 timmar med bil från Ubrique där Antonio bor. Jag lånade min brors bil och körde på slingriga bergsvägar hem till Antonio där jag möttes av ett stort antal Perros. Nu visade det sig att den valp han hade tänkt sig för mig inte alls var vad jag letade efter så jag tackade nej. Men i en box i hans hundhus fanns en kull valpar som då var knappt 5 veckor, där hittade jag Korven. En liten brun ”leverkorv” som snabbt kravlade sig ur lådan och fram till oss när vi kom in. Hon hade redan ett härligt huvud och jag var såld. Så jag sa att om jag får köpa den valpen så vill jag hemskt gärna ha henne. När jag visade foton på henne för en av mina hundvänner fick jag bara kommentaren, den ser ju ut som en liten leverkorv, därav hennes namn, Korven.

Korven har uppfyllt alla mina förväntningar på rasen, hon är otroligt lättlärd och intelligent. Hon finns alltid vid min sida och är alltid pigg på att göra någonting tillsammans med mig. Hon är lugn inomhus och full rulle ute. Hon har ett fantastiskt föremålsintresse och stor kamlust. Hon är social och framåt och verkar vara orädd för det mesta. Som grädde på moset är hon dessutom snygg.