Tålamod….

…ska man ha. Det har inte jag. Jag vill att saker o ting ska ske fort. Ge resultat, NU! Tyvärr funkar inte livet så. Det mesta här i livet som är värt något tar tid att få till. Måste man kämpa lite för. Det som är för lätt är oftast inte värt så mycket i slutändan i alla fall….

Man ska ha tålamod när man har barn. När man har hästar o när man har hundar. Barnen har jag lyckats lotsa igenom sin barndom trots min totala brist på tålamod. De har nog varit ganska snälla mot sin gamla mamma mina ungar när jag tänker efter. Varit tåliga o stått ut med mig när mitt tålamod inte räckt till riktigt. Jag har ifs varit bra på att be om ursäkt när jag tappat tålamodet, men ändå, snälla ungar som inte bytt ut mig mot en bättre morsa….

Djuren är inte lika ursäktande. De gillar inte en när man tappar tålamodet. De fattar liksom inte varför. Vadå matte? Vad hetsar du upp dig för? Jag är ju här, viftar på svansen o är allmänt gullig. Jag har visserligen snott mat från matbordet, tuggat upp några sladdar o pinkat på golvet men HALLÅÅÅÅ!!! DET är väl inget att hetsa upp sig över? Va? Que??

Långt där bak i skallen fattar ju t om jag att det inte är lönt att bli arg på småbarn o djur. Det är inte lönt att tappa tålamodet, skrika o gapa o slänga något i väggen. Det enda som händer är ju att pulsen går upp i 190 på en själv o de man blir arg på tycker att man är obehaglig o tappar förtroendet för en. Ändå blir man det ibland. Arg, det man inte ska bli, o om man nu blir det så borde man lära sig att hantera det på ett snyggt sätt. Varför bli arg när det skadar både en själv o omgivningen. Varför blir man ens irriterad när en hund kissar inne för etthundraelfte gången. Den gör ju inte det för att reta upp sin omgivning. Det är ju inte så att en hund ligger o klurar i en dag eller två på hur den på effektivast möjliga sätt ska få en att smälla topplocket! Ah!! Jag pinkar inne! På mattan! Den nya!! DÅ blir hon nog kokt! Nope, de ligger inte ens o klurar ut att de ska bita av sladdarna på dammsugaren för att retas.. Det gör saker för att de kan o anledningen till att de kan är oftast att undertecknad har serverat dem tillfället på silverfat… Glömmer man att vinda upp sladden när man dammsugit o man har valpar i huset så får man ju förstå att de tror att matte varit hygglig o lämnat en ny tuggleksak framme till dem. DET är ju mitt eget fel, så varför bli irriterad på någon annan än mig själv…

Så var det det där med tålamodet. Tålamod ska man ha när man tränar också. Jag är dålig på det med. Hade jag fått bestämma hade det tagit ett par dagar att få upp hästen till Grand Prix dressyr eller jycken till Eliten. Tyvärr får jag inte det, bestämma…

Jag försöker hitta tillbaka till träningen med mina hundar. Hitta glädjen o utmaningen i att träna hund igen. Det var ju där jag började, med att träna med mina hundar, utställandet kom långt senare. Det började med jakthundar, fågelhundar, ställande fågelhundar, Settrar, engelska. Jag o en tjej till som hade Pointer flängde runt på betfälten här nere i Skåneland o tränade våra hundar mer eller mindre lagligt. Ibland hade vi tillstånd av markägaren att släppa våra jyckar på deras mark, ibland tog vi bara chansen när den gavs. Då o då upptäcktes vi o fick en ordentlig utskällning av bonden….

Vi trippade in på Fåglehundsklubbens årsmöte (lite försenade såklart eftersom vi fått soppatorsk på vägen dit) i dräkt o högklackat. På årsmötet satt det ett gäng gubbar i gröna jaktkläder o undrade vilken planet vi kom från. Men vi tjattrade glatt på. Åkte på jaktkurs i Lofsdalen. Min jycke visade sig vara en naturbegåvning. Pointern ville gubbarna skjuta, min kompis skulle få en ny av dem bara hon lovade att skjuta sin jycke. Det enda han jagade under veckan i Lofsdalen var fjäll-lämmel, o det var ju inte riktigt meningen med kursen. Vi gick på jaktvårdskurs i Sjöbo, planterade nyponbuskar o satte ut rapphöns. Så kul vi hade. Tränade lydnad också med Settrarna. Tävlade jaktprov. Fast det är nog preskiberat nu…. Skaffade första barnet o sprang runt på de leriga skånska åkrarna med sonen i en sele på magen medan jaktgubbarna stilla skakade på skallen åt min galenskap.

Sen kom Bouviererna. Vi tränade mest spår. Gick bevakningskurser. Gick problemhundsinstruktörsutbildning för Anders Hallgren. Det var i den vevan Shejpingen kom, långt innan klicker. Vi blåste i shejpingpipor o läste ”Don’t shoot the dog”. Gick utbildning för Eva Bodfält, åkte land o rike runt o tränade. Sen ramlade det ut några ungar till o nånstans där tog det lite slut. Slut på tid, på ork, på engagemang. Det var enklare att ta ungar, hundar kaffe o utställningstält under armen o parkera sig bredvid en ring på helgerna. Det där med träning rann liksom ut i sanden. O det var synd. För det är kul att träna, riktigt kul. Så där är jag idag. Ungarna har blivit stora. Bara en unge kvar hemma o han påstår att han kan bre sina mackor själv….

Så nu får jyckarna stå ut med mig. Med mitt taskiga tålamod. Det var liksom enklare förr. När man tog jycken i koppel höll in den till sidan, travade på o sa FOT… Nu klurar vi, jag o hundarna, klurar på hur vi ska få till det fria följet för tillfället. Jag tycker att de är lite taskiga som inte direkt fattar vad jag vill av dem. Vi tränar med klicker. Klurar på stadga. Studsar på klossen o är lite halvt avancerade tycker vi. Vizzla tränar helt o hållet på sina egna villkor. Hon tycker att det är skitkul. En stund, sen tycker hon att jag ska hitta på något som hon finner lite mer upphetsande. Spåret är hon en klippa i men i ett anfall av övermod har jag anmält henne o mig i en ”Grunda för tävling”-kurs. Så nu tränar vi lydnad här hemma. Tränar många korta pass om dagen. Några minuter i stöten. De är ganska duktiga på att träna mig. De turas om. När jag inte lyckas engagera den ena byter de o någon av de andra tar över. Det funkar ganska bra så. De har iaf fått mig att fatta att det inte är lönt att tappa tålamodet. Jag lär mig sakta men säkert. O vid det här laget har jag fattat att det kommer mer än ett par dagar att komma upp i Elit. Men på en månad borde det väl gå! Eller…..

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>